Koloniseringen gick snabbt för Storbritannien under det senare 1800-talet eftersom man nu efter industrialiseringen hade tillgångar som till exempel: ångfartyg, järnvägar och telegrafi. Men man hade även andra fördelar, man gjorde stora framsteg inom den mediciniska industrin och man tog fram läkemedlet, kinin, mot den dödliga malarian som gjorde att man fick möjligheten att erövra de mer tropiska delarna av bland annat Afrika som man tidigare inte kunnat utforska. Storbritannien blev även ”världens verkstad” efter den industriella revolutionen eftersom det brittiska kapitalet och dess industrivaror blev stora på världsmarknaden och finanscentrumet låg i city i London.

Efter Upplysningstiden blev allt fler runt om i världen emot slavhandel och i Storbritannien och USA förbjöds slavhandeln 1807 men själva slaveriet fortsatte att vara tillåtet. År 1823 startades The Anti Slavery Society i Storbritannien, en opinion mot slaveriet och i de brittiska kolonierna avskaffades slaveriet år 1833!

Det brittiska imperiet växte sig bara större och större och man hade kolonier i många land som t e x: Kanada, Afrika, Nya Zeeland, Australien och Indien. Man försåg sig med kolonier världen över och brittiska missionärer hade ett stort inflytande när det gällde ockuperingen av bland annat Nya Zeeland och södra Afrika. Det brittiska imperiet hade mottot ”Solen går aldrig ned i det brittiska imperiet” och det stämde eftersom hur det än var så lös alltid solen någonstans i något land i deras enorma imperium.

 Berlinkonferensen

År 1884-85 deltog Storbritannien tillsammans med andra europeiska stormakter i den så kallade Berlinkonferensen som hölls i Berlin där man delade upp Afrika i olika intressesfärer. (Det fanns givetvis länder utanför Europa som skaffade sig kolonier i Afrika). Man gjorde också upp regler för hur ockupation av Afrika skulle gå till och man upprättade även Kongostaten där handelsfrihet skulle råda och slavhandeln skulle bekämpas.

Efter Kongokongressen fick Storbritannien kolonier i södra och östra Afrika och några exempel på kolonier där är följande: Brittiska Östafrikanska protektoriet med Uganda och protektoriet Brittiska Somaliland.

Idag är 46,3% av alla afrikaner kristna, 40,5% muslimer och de resterande 11,8% har lokala afrikan ska religioner som funnits ända sen tiden innan koloniseringen av Afrika startade.

British South Africa Company

1889 startade Cecil Rhodes the British South Africa Company som skulle utvinna naturtillgångarna i södra Afrika och på samma gång förhindra att boerrepubliken Transvaal skulle expandera.

Cecil fick den brittiska regeringens godkännande i att använda stora områden norr om Limpopofloden och vid nuvarande Malawi och Mocambique. Regeringen godkände även att the British South Africa Company fick ha egna polisstyrkor som patrullerade deras marker och att de fick sköta samarbetet med de folk som bodde i området själva.

Cecil grundade senare två kolonier år 1890 som kallades Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) och Nordrhodesia (nuvarande Zambia). Britterna styrde dessa kolonier fram till år 1923-24 då de vita som levde i Sydrhodesia fick självstyre och året efter tog Colonial Office (det brittiska kolonialministretet) över Nordrhodesia.

Bilden: Cecil Rhodes dealar med afrikaner...

Asien

Storbritannien hade kolonier i Asien som var väldigt viktiga. Efter opium kriget i Kina år 1840-42 blev Hongkong en brittisk koloni och Shanghai öppnade upp den kinesiska marknaden för Storbritannien.

Brittiska Ostindiska Kompaniet (Indien)

År 1858 gjorde man om det dåvarande Brittiska Ostindiska Kompaniet till Brittiska Indien som idag skulle ha omfattat: Indien, Bangladesh, Burma, Pakistan, Sri Lanka och även Nepal som senare övertogs av Kina år 1908. År 1876 utropades Storbritanniens och Irlands drottning Victoria I till Indiens kejsarinna.

Av: Sandra Altesson FP2a

Källförteckning:

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=135966&i_sect_id=135963&i_word=brittiska%20imperiet&i_history=1

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=135937&i_word=british%20south%20africa

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=309493&i_sect_id=30949200&i_word=slavhandel%20%f6ver%20atlanten&i_h_text=1&i_rphr=slavhandel%20%26%20%f6ver%20%26%20atlanten

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=127498&i_word=Berlinkonferensen

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=227934&i_sect_id=22793401&i_word=kolonialismen&i_history=1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_imperiet

När man slår upp ordet imperialism i Svenska Akademins ordlista står det bland annat ”strävan att vinna politisk och kommersiell makt över så stora delar av världen som möjligt”. Det är en tydlig och bra beskrivning på vad länder runt om i Europa gjorde på 1800-talet när de började utforska och ta över områden utanför sitt eget land. Andra orsaker till att de Europeiska länderna började intressera sig för dessa områden i söder var tillgången till de exotiska varorna och den billiga arbetskraften. Storbritannien, som jag har valt att skriva om, var ett av de länder som lyckades ta över stora områden runt om i världen under den här tiden.

Afrika

Missionären och upptäcktsresanden David Livingstone var den första vita mannen att korsa Afrika från kust till kust. Tidigare hade bara ett fåtal områden längs med kusterna använts som handelsstationer, men det enorma området i centrala Afrika var fortfarande helt oupptäckt och en stor vit fläck på kartan som ingen hade någon vidare kunskap om. Efter Livingstones resa väcktes det ett intresse i västerlandet att utforska den ”nya” kontinenten för att utöka sitt eget territorium. I mitten av 1800-talet startade ett antal länder i Europa en kapplöpning, denna kapplöpning gick ut på att få så mycket makt som möjligt och ta över så mycket mark man bara kunde. Detta skedde snabbt och effektivt och under en kort tid hade kontinenten delats in i kolonier som länderna nu styrde över. Stormakten Storbritannien var ett av de sju länder som var med i ”tävlingen” och lyckades ta över stora områden runt om i Afrika (se kartan).

Storbritannien och Frankrike var de länder som erövrade störst och flest områden och blev snabbt konkurrenter. Den brittiska kolonialpolitikens mål var att skapa ett sammanhängande välde från Kaplandet i söder till Egypten i norr. Denna brittiska plan fick namnet Kap-Kairo-programmet.

 Ett hinder som gjorde att britternas dröm krossades var boerna, holländska bönder som koloniserade Afrikas södra udde redan på 1600-talet. Britterna beslöt sig för att krossa boerstaterna som kom i deras väg, och lyckades tillslut efter stora svårigheter och en hård kamp. Boerkriget som höll på från 1899 fick sitt slut 1902. Självklart ville även Frankrike krossa landets drömmar genom att skapa ett sammanhängande välde tvärs över kontinenten. En fransk expedition lyckades ta sig till byn Fashoda i södra Sudan för att korsa den brittiska Kap-Kairo-linjen. När britterna anlände till byn strax efter och hotade med krig beslöt sig den franska regeringen att utrymma Fashoda. Detta ledde till en fredsrörelse mellan britterna och fransmännen som man kallade ”samförståndet”.  Britterna fortsatte att styra och ställa i sina kolonier under en lång tid, men efter hand började fler och fler länder göra uppror på grund av strävan efter rättvisa och mänskliga rättigheter. Efter andra världskriget blev många kolonier i Afrika självständiga och idag är i stort sett alla afrikanska länder fria från den europeiska makten.

Indien

Redan på 1600-talet hade britterna utforskat Indien men det var först vid mitten av 1800-talet som de praktiskt taget hade lyckats erövra hela den väldiga halvön. Landet blev snabbt en viktig producent av varor som man inte hade tillgång till i Europa. Varor som bomull och te producerades som aldrig förr eftersom britterna utnyttjade den billiga arbetskraften med bristande respekt för arbetarna. Ett brittiskt herravälde styrde landet och brittiska lagar tillämpades. Man försökte avskaffa alla indiska seder för att istället införa den europeiska synen på livet och religion. Det uppstod snabbt ett missnöje bland det indiska folket med det brittiska styret i deras land. År 1857 sa indierna ifrån och sepoysupproret bröt ut. Sepoys kallades de indiska soldaterna i brittisk tjänst som var antingen hinduer eller muslimer. Upproret började som ett uppror från soldaterna men efter ett tag fick de stöd från resten av befolkningen. Efter ett och ett halvt år av terrordåd fick britterna kontroll över situationen. Resultat blev att den engelska regeringen lade Indien under sitt styre. 1877 blev drottning Victoria kejsarinna av Indien. Även om britterna styrde över den indiska befolkningen på ett hänsynslöst sätt så fick det brittiska styret en del positiva effekter på landets utveckling. De byggde järnvägar så att transporter genom landet kunde ske på ett mycket effektivare sätt än tidigare. För att människorna runt om i landet skulle kunna kommunicera på ett enklare sätt anlade de även telegraf och telefonlinjer. För att utbilda indier som skulle hjälpa till att styra landet inrättade de skolor. Detta ledde till att fler började kräva indiskt inflytande om hur landet skulle styras och fler började kämpa för att göra Indien självständigt. En människa som verkligen kämpade för frihet var Mahatma Gandhi. Frihetskampen resulterade i att Indien efter alla år av brittiskt styre blev självständigt 1947.                                                          

Kina

Kina var länge ett land som var isolerat från omvärlden eftersom att de inte ville ha något med västerlänningar att göra. Men européernas utveckling inom tekniken och militären blev allt mer uppenbar vilket ledde till att kineserna inte kunde hejda dem. Det kinesiska kejsardömet, världens äldsta stat, var nu på väg att bli uppdelat av de europeiska stormakterna på samma sätt som Afrika under kapplöpningen. I landet fanns det gott om varor som te, siden och porslin och för att få inkomster hade britterna sedan länge exporterat opium till Kina och struntat i att det var förbjudet.

När kineserna som var emot den förbjudna handeln försökte sätta stopp för det bröt opiumkriget ut på 1840-talet. I kriget blev det bevisat att Kinas militär var svag, och landet tvingades lämna över hamnar åt britterna.

Samtidigt som allt det där hände så blev det inre strider i landet. Fattiga bönder med små ägor gjorde uppror och krävde en omfördelning av jorden i landet. Taipingupproret tog inte slut för ens kejsaren fick hjälp av européerna, och då hade omkring 20 miljoner människor redan mördats i striderna. Britterna fortsatte att kontrollera de viktiga hamnstäderna tillsammans med Frankrike och Portugal och fler stormakter började ta över områden i landet. Det här gjorde kineserna bittra och de beslöt sig för att göra uppror. År 1899 bröt boxarutbrottet ut och våldsamt gick kineserna i attack mot européerna och förstörde deras egendomar. Tillsammans med Japan som också hade erövrat områden i Kina, slog västerlänningarna ner kinesernas uppror och tvingade dem att betala skadestånd för allt som de hade gjort. Kritiken mot kejsaren blev stor och han blev tvungen att abdikera 1912 då Kina blev en republik.

Vi kan dra slutsatsen att det brittiska styret under imperialismen var en tid i historien som Storbritannien borde skämmas över för all framtid. Miljontals människor blev behandlade på ett hänsynslöst och grymt sätt bara för att ett lands dröm var att erövra och lägga under sig så många rikedomar som möjligt. De lyckades och människorna i Storbritannien kunde börja dricka indiskt te ur kinesiska koppar utan att veta hur historien bakom dem såg ut. Det enda positiva britterna gjorde under den här tiden var att utveckla industrierna och samhället, utan deras hjälp kanske inte länderna skulle se ut som de gör idag.Ett spår som man kan se i de forna kolonierna är engelskan. I Indien dominerar det som affärsspråk och i många länder i Afrika används det inom handel, utbildning och media.Vi kan idag glädjas över att solen till slut gick ner över det brittiska imperiet då de forna kolonierna lyckades frigöra sig från förtrycket och bilda självständiga stater och länder.

Av: Hanna Erixson IK2a

Källor  

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=135966&i_sect_id=135963&i_word=&i_history=1 (13 maj, 2008)

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=108934&i_sect_id=10895504&i_word=&i_history=2 (13 maj, 2008) 

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=276346&i_word=opiumkriget  (13 maj,  2008) 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_imperiet (13 maj, 2008)

Alla tiders historia A (sid. 197-202)